Har varit i stallet och tittat till min och inas små älsklingar i deras sommarhagar idag. Båda två såg ut som små badbollar men dom var ju såklart lyckliga ändå. Älsklingar!

Laban travade emot mig när jag ropade på honom. Hans öron var spetsade och han tittade rakt på mig. Det korta, och för många obetydliga, ögonblicket har gjort min dag.

Han kan inte tala, men ändå så berättar han för mig om vad kärlek innebär. Tid, slit eller ansträngning spelar ingen roll när jag gör det för honom. Det han ger tillbaka är ovärderligt.



Alltid älskad


/Hanna